Scroll down for video and translation.
Vittring, vittring, vittring, med Diva har jag velat slita av mig håret, gråta (jag har till och med frustrationsgrinat upprepade gånger) och kasta in handduken. Vanligtvis så gillar jag nosarbete, men nosarbete i 120 km/h med en kleptoman gillar jag inte, har jag insett.
Jag har provat metoden med burkar, med godis, gömma pinnarna (svårt att få till mängdträning), trötta ut henne så in i helvete osv.
Det är det gamla vanliga problemet, ni kan läsa mer om det här "Vad är föremålsintresse?".
Så idag provade jag igen, med godismetoden eftersom det har varit den som fungerat bäst hittills genom att hon i varje fall får ner farten och använder näsan. Hon letar dock efter helt fel saker, men hey - det kan man väl jobba bort, tänkte jag. Jag gillar det egentligen inte och rekommenderar inte den metoden, bör tilläggas. I alla fall så började vi så, det gick inte bra. Alls. Det var liksom smash-and-grab-dansa-bland-pinnarna-liggmarkera osv, inte alls vad jag hade tänkt mig. Så jag gick och la Diva i vardagsrummet och gjorde vad alla normala människor skulle göra i detta läget - tyckte synd om mig själv och grät/var arg en stund på köksgolvet.
Sedan gick det till ungefär såhär "snyft faaaaan snyft... äggkartong... Snyft helvete snyft buhu ÄGGKARTONG!", åh vad mongo hon är vaddå äggkartong? Tänker alla ni nu, men ni ska få se på filmen att jag inte alls är dum. Eller, alltså, ni kan avgöra efter filmen om jag är dum eller inte, ni får förstås tycka att jag är puckad ändå. Det är ett fritt land som man brukar säga.
Grejen är att Diva är riktigt duktig på nosarbete, därför har det stört mig att jag inte får till det när det kommer till vittringen, jag har inte fått henne att tänka rätt helt enkelt och hon blir lite låst i att hon vill ha pinnarna så näsan kommer aldrig riktigt på, istället blir hon stressad. Eftersom hon är duktig på nosarbete så vill jag att hon ska jobba själv så mycket som möjligt, nu menar jag inte att man ska "lita på hunden", det ska man fan aldrig göra om man inte är 100% säker på att hundsaten verkligen kan. När instruktörer tjoar "lita på hunden" i en nybörjarkurs i spårning så vill jag alltid att dom ska straffas hårt, typ att man lämnar dom ute i skogen och skickar ut en hund som aldrig har spårat att finna dom - lycka till så jäkla mycket, vi litar på hunden nu, missing people får väl reda ut detta sen då.
Det jag vill säga är att detta inte är en metod för att lära hunden att söka efter eran doft, det kan Diva redan. Detta är en metod för att koppla en rutin samt ett kommando till näsan - även när det gäller superfina synliga gripvänliga träpinnar. Jag vill även att hon inser detta själv, genom att delvis dölja pinnarna även inomhus så kan hon alltså inte bara gripa utan får lista ut själv vad det är jag vill. Möjligheten att göra fel ska ändå finnas kvar, Diva älskar exempelvis kartonger och tidningar, dessutom lägger jag till flera pinnar snabbt och ser till att dessa först ligger dolda för att sedan ligga delvis synligt.
Jag gillar inte att klä in träningen i bomull och lägga upp det så att hunden inte ska kunna göra fel, självklart ska hunden kunna göra fel och kunna hantera att det ibland blir fel. Gör den fel mer än vad den gör rätt så har vi lagt upp övningen dåligt och bör tänka över nivån, samma sak om hunden bara gör rätt.
Som ni kommer se i filmen så klickar jag inte direkt när hon kommer i kontakt med rätt pinne, jag vill att hon väljer pinnen hon ska lämna till mig. I detta läget har jag ingenting emot om hon vill checka av de andra innan hon tar ett beslut, jag tycker till och med att det är bra eftersom hon är en impulsiv hund. Upplever att många fastnar i läget att hunden frysmarkerar en pinne/ett föremål och att hunden då snarare fokuserar på själva frysmarkeringen än sorteringen. Kanske är jag helt ute och cyklar men har sett flera hundar som liksom chans-markerar pinnar/föremål och väntar in belöningen och tycks tro att övningen går ut på att man ska frysmarkera pinnar och dylikt tills människan säger att det är rätt. Detta löser man enkelt genom att noga variera tiden, men jag föredrar att hunden tydligt väljer och "redovisar" sitt val, om man kan uttrycka sig så...
Om intresse finns så kan jag posta den förberedande träningen vi gjort för detta, alltså kommandot samt rutinen kopplat till näsan. Jag gillar egentligen inte rutiner i träning, det kändes dock nödvändigt just för detta, jag kan skriva mer om mina tankar kring rutiner en annan gång.
Jag har provat metoden med burkar, med godis, gömma pinnarna (svårt att få till mängdträning), trötta ut henne så in i helvete osv.
Det är det gamla vanliga problemet, ni kan läsa mer om det här "Vad är föremålsintresse?".
Så idag provade jag igen, med godismetoden eftersom det har varit den som fungerat bäst hittills genom att hon i varje fall får ner farten och använder näsan. Hon letar dock efter helt fel saker, men hey - det kan man väl jobba bort, tänkte jag. Jag gillar det egentligen inte och rekommenderar inte den metoden, bör tilläggas. I alla fall så började vi så, det gick inte bra. Alls. Det var liksom smash-and-grab-dansa-bland-pinnarna-liggmarkera osv, inte alls vad jag hade tänkt mig. Så jag gick och la Diva i vardagsrummet och gjorde vad alla normala människor skulle göra i detta läget - tyckte synd om mig själv och grät/var arg en stund på köksgolvet.
Sedan gick det till ungefär såhär "snyft faaaaan snyft... äggkartong... Snyft helvete snyft buhu ÄGGKARTONG!", åh vad mongo hon är vaddå äggkartong? Tänker alla ni nu, men ni ska få se på filmen att jag inte alls är dum. Eller, alltså, ni kan avgöra efter filmen om jag är dum eller inte, ni får förstås tycka att jag är puckad ändå. Det är ett fritt land som man brukar säga.
Grejen är att Diva är riktigt duktig på nosarbete, därför har det stört mig att jag inte får till det när det kommer till vittringen, jag har inte fått henne att tänka rätt helt enkelt och hon blir lite låst i att hon vill ha pinnarna så näsan kommer aldrig riktigt på, istället blir hon stressad. Eftersom hon är duktig på nosarbete så vill jag att hon ska jobba själv så mycket som möjligt, nu menar jag inte att man ska "lita på hunden", det ska man fan aldrig göra om man inte är 100% säker på att hundsaten verkligen kan. När instruktörer tjoar "lita på hunden" i en nybörjarkurs i spårning så vill jag alltid att dom ska straffas hårt, typ att man lämnar dom ute i skogen och skickar ut en hund som aldrig har spårat att finna dom - lycka till så jäkla mycket, vi litar på hunden nu, missing people får väl reda ut detta sen då.
Det jag vill säga är att detta inte är en metod för att lära hunden att söka efter eran doft, det kan Diva redan. Detta är en metod för att koppla en rutin samt ett kommando till näsan - även när det gäller superfina synliga gripvänliga träpinnar. Jag vill även att hon inser detta själv, genom att delvis dölja pinnarna även inomhus så kan hon alltså inte bara gripa utan får lista ut själv vad det är jag vill. Möjligheten att göra fel ska ändå finnas kvar, Diva älskar exempelvis kartonger och tidningar, dessutom lägger jag till flera pinnar snabbt och ser till att dessa först ligger dolda för att sedan ligga delvis synligt.
Jag gillar inte att klä in träningen i bomull och lägga upp det så att hunden inte ska kunna göra fel, självklart ska hunden kunna göra fel och kunna hantera att det ibland blir fel. Gör den fel mer än vad den gör rätt så har vi lagt upp övningen dåligt och bör tänka över nivån, samma sak om hunden bara gör rätt.
Som ni kommer se i filmen så klickar jag inte direkt när hon kommer i kontakt med rätt pinne, jag vill att hon väljer pinnen hon ska lämna till mig. I detta läget har jag ingenting emot om hon vill checka av de andra innan hon tar ett beslut, jag tycker till och med att det är bra eftersom hon är en impulsiv hund. Upplever att många fastnar i läget att hunden frysmarkerar en pinne/ett föremål och att hunden då snarare fokuserar på själva frysmarkeringen än sorteringen. Kanske är jag helt ute och cyklar men har sett flera hundar som liksom chans-markerar pinnar/föremål och väntar in belöningen och tycks tro att övningen går ut på att man ska frysmarkera pinnar och dylikt tills människan säger att det är rätt. Detta löser man enkelt genom att noga variera tiden, men jag föredrar att hunden tydligt väljer och "redovisar" sitt val, om man kan uttrycka sig så...
Om intresse finns så kan jag posta den förberedande träningen vi gjort för detta, alltså kommandot samt rutinen kopplat till näsan. Jag gillar egentligen inte rutiner i träning, det kändes dock nödvändigt just för detta, jag kan skriva mer om mina tankar kring rutiner en annan gång.
I've been having major problems with the scent discrimination with Diva, she gets very excited and impulsive when she sees the sticks and just grabs one/two/three of them, as the cleptomaniac that she is.
Since this has been a problem I've been trying a lot of different methods with her, some has been better than others but just not good enough. I want her to think for herself and realize that she needs to calm down and use her nose to succeed, I dont want to achive this by putting pressure on her since I believe it only makes the dog more stressed, that's not the way I train my dogs.
So I came up with this exercise, it allows her so think for herself and there's room to make errors even though the successlevel is probably going to be higher. I do want the dog to make mistakes, that's a part of learning and an important part of training dogs is teaching them how to handle mistakes - its not a big deal, we'll try again. At least that's how I want my dogs to feel about it.
As you can see we quickly advanced from 1 stick to 4 sticks, some sticks were even out in the open. Im very happy with the results and I'll keep on working with this method!
If you want I can post a video of the preparing work we've done for this, the command and rutine I used is from another nose exercise that we've been working on for a while.
Since this has been a problem I've been trying a lot of different methods with her, some has been better than others but just not good enough. I want her to think for herself and realize that she needs to calm down and use her nose to succeed, I dont want to achive this by putting pressure on her since I believe it only makes the dog more stressed, that's not the way I train my dogs.
So I came up with this exercise, it allows her so think for herself and there's room to make errors even though the successlevel is probably going to be higher. I do want the dog to make mistakes, that's a part of learning and an important part of training dogs is teaching them how to handle mistakes - its not a big deal, we'll try again. At least that's how I want my dogs to feel about it.
As you can see we quickly advanced from 1 stick to 4 sticks, some sticks were even out in the open. Im very happy with the results and I'll keep on working with this method!
If you want I can post a video of the preparing work we've done for this, the command and rutine I used is from another nose exercise that we've been working on for a while.