Efter mycket sökande så har jag ÄNTLIGEN hittat de perfekta kläderna för hundträning! Skämt åsido, idag har jag fotograferat hundar på jobbet - Diva dök upp på några bilder också, såklart...
0 Comments
Jag har flertalet gånger fått frågan om jag fystränar Diva på något speciellt sätt, hon brukar vara fint musklad och i fin form, jag svarar nästan alltid nej utan att direkt tänka efter. Men det är ju inte helt sant, jag har varit inne i fys-svängen så länge att jag inte längre tänker på vad jag gör utan det går snarare på automatik. Det började med min rottis som jag helt maniskt fystränade och stretchade, resultatet blev en fantastisk fysik och även då när jag fick frågan om jag gjorde något speciellt så svarade jag oftast nej. Nu har jag funderat lite på vad det är jag egentligen gör, det är inget speciellt men här kommer några tips. Jag har ingen utbildning inom detta, så jag kan inte lova att dessa tips är det absolut bästa övningarna som finns - Men det har fungerat fint på mina hundar. Skrittträning i blåbärsris, det är kalasbra och hundarna får lyfta på benen ordentligt. Samma effekt uppnår vi även med benmanschetter, Diva har fått ett annat rörelsemönster sen jag började använda manschetter på henne. Jag tycker dock inte att det ena ska utesluta det andra, upplever att hundarna jobbar något högre med benen i blåbärsris så det kan vara bra att göra nån gång i vecka i alla fall. Att bära dummies med vikt i tycker jag också är bra, detta beror dock på typ av hund, Diva är väldigt fäst vid prylar och bär gärna en dummy i 2 timmar utan att släppa den. Gör hunden inte det blir detta förstås inte så trevligt om man ska tvinga den att hålla dummien hela vägen, detta har dock gett Diva riktigt fina nackmuskler så jag det kanske kan vara värt att jobba upp föremålsintresset om man har en hund med svag nacke. På sommaren är det kanon att köra kontrollerad simträning, jag brukar låta hundarna simma mellan mina ben medan jag håller dom i en sele, sedan klockar jag det och varvar mellan simning och vila. Sandtag är också bra men inte lite lätt att få tag på, tycker inte att det är så jättebra att kasta prylar i ett sandtag, det blir lätt hetsigt och dom kan ta ut sig lite väl, utan snarare gå med hunden upp och ner (skitjobbigt, jag vet, men man får en fin rumpa!) Tillskott jag gav Aquena var blodpulver, msm samt grönläppad mussla från Svenska djurapoteket. Diva äter sammansättningen "Athlet", även den från Svenska djurapoteket. Ni kan köpa dessa direkt från Svenska djurapoteket eller från Animail. Aquena helbarfade jag och utgick ifrån denna boken från jipotimas, det var även ifrån dom jag köpte mat. Det var ett himla pysslande med mixande av grönsaker osv, därför har jag valt att ha Diva på Vom Og Hundemat vilket jag är supernöjd med, hon äter deras "sprint". Aquena tränade jag mer extremt än tipsen ovan och hennes kost var en historia för sig, hon var som en elitidrottare ;) Diva har genomgått en relativt stor förändring muskelmässigt i kroppen, den första bilden är från hennes första veckor hos mig och på den andra bilden har hon bott hos mig ca 1 år. Hon ser väldigt mycket tyngre ut på efter bilden, men det skiljer "bara" ca 3,5 kg mellan dessa två bilder, dessutom så ser man revbenen på andra bilden så tjock är hon inte där. Förutom en hund i bra form - vad får vi annars ut av detta? Ibland handlar det inte bara om att lära en hund att utföra en viss rörelse rent tekniskt, utan också att bygga musklerna för att kunna göra detta. Det är alltid enklast att utgå ifrån sig själv, så exemplet jag tänker ta upp är Diva. Mallar har överlag rätt långa ryggar, det är också intensiva och kraftfulla hundar, självbevarelsedriften är kanske inte alltid heller där den borde vara. Så, vi har en intensiv hund med lång rygg, spontant tänker jag att ryggmuskulaturen behöver jobbas upp. Sedan behöver vi - som med alla andra arbetande/aktiva hundar - jobba med skrittmusklerna osv, precis som på oss människor så kan vi inte bara jobba med en muskelgrupp. Just ryggen känner jag dock hamnar lite i skymundan, vi promenerar, kanske klövjar och simmar - räcker det? När jag fick hem Diva så började jag nästan direkt att jobba med "sitt vackert", det tog sjukt lång tid för henne att kunna utföra detta. Jag minns att jag blev lite frustrerad, det har aldrig tagit så lång tid att lära in denna enkla lilla grej för mig som det gjorde med Diva. Får skämmas och erkänna att det tog ett tag innan jag kopplade ihop 1+1 och förstod att det var bristen på ryggmuskler som var problemet, inte att hunden var efterbliven ;) Jag började jobba väldigt mycket med balansövningar, mest ute på stenar, stockar osv. Samtidigt fokuserade jag främst på att hon skulle hålla positionen "vacker" snarare än att jobba upp i den, alltså att hon skulle sitta vackert länge snarare än att jobba upp i positionen vacker många gånger. Jag stöttade henne och hjälpte henne att hålla balansen mycket i början, när hon sedan började bli bättre på det la jag även till själva studset upp och att hon skulle lära sig att gå från rörelse till att vara stilla i balans. Detta var verkligen svårt och tufft för Diva, men hon har blivit mycket duktigare på det och jag känner att hon börjar få riktigt fina muskler i bålen. Det tar inte speciellt mycket tid att se till att sin hund får varierad fysträning, det är dessutom riktigt kul och jag tror verkligen att man kan köpa hunden något extra år som aktiv tävlingshund eller bara minska eventuella ålderskrämpor. Tog ledigt på riktigt under helgen, det behövdes. Mycket sol och mycket natur har det blivit, en himla massa glassar har jag hunnit äta också...
Känner mig redo att sparka igång en ny vecka, dessutom en riktigt kort vecka eftersom det är ledigt tors-fre. Hörde jag grilla? :) Kram! Att sola med Diva, att sola med en attentionwhore. Inte så lyckat, trots att det är svinvarmt så vill hon vara nära, mysa, kramas, klappas och gör man inte det så kommer krafsandet. Lyckades tillslut styra bort henne till ett skuggigt hörn ;) Jo, jag verkar ha fått en låsning på spår. Men det är ju så kul, och vädret är så fint, jag vill vara ute varenda sekund! Jag skrev precis ett långt inlägg om gårdagens spårträning, tyvärr så tyckte bloggen inte att det behövde publiceras. Jag har inte tid att skriva något nytt lika långt så det får bli en kortare version... Igår fick Diva två spår, ett icke förarlagt med 1 vinkel och godis i slutet istället för en apport, det andra spåret la jag själv och det var med 2 vinklar, 4 apporter och ca 350 steg långt. Diva löste båda spåren fint, hon går som vanligt det spåret som inte är förarlagt bättre än mitt spår. Hon blir lite väl het i mina spår ibland. Tempot jobbar vi alltid med, jag är medveten om att godis-spårs-metoden är effektiv och att väldigt många jobbar enligt denna. Det tar emot för mig att lägga massa godis i spåret, jag ser gärna att hundarna spårar människa och tänker spårarbete och inte godis. Detta är säkert jättedumt, men jag resonerar så att om det går åt helvete så har jag i alla fall gjort så som jag ville göra. Det känns ändå viktigast att man får göra det man tror på och sedan ändra sig själv ifall det inte går, för mig är det i varje fall viktigt. I annat fall så får jag väl shoppa ett sånt där rör som jag har sett att folk har för att slippa böja sig ner när dom ska lägga godis i fotspåren, hehe... I min nya inte-så-hård-mot-mig-själv anda så vill jag ändå påminna mig själv om att jycken tidigare ville galoppera och gräva sig fram i spåret, så nog har vi gjort framsteg alltid. Nu ska vi jobba mera med tempot, jag tror och hoppas att planen kommer att ge utdelning, jag satt och läste gamla träningsdagböcker när jag kom hem igår och kikade på hur jag gjorde sist. Markeringarna fortsätter vi träna separat, har börjat lägga in stirrmarkeringarna som vi tränat på tidigare. Det är lite riskabelt att jobba med låsningar på det sättet så vi får hur det blir! Diva är en hejare på att sova på morgonen, jag jobbade mest sena dagar förut men nu har det blivit fler tidiga morgnar. Hon har inte riktigt vant sig. Eftersom jag går till jobbet så får hon nästan alltid frukost där, morgonrutinen hemma har därför blivit väldigt oladdad, dvs Divs ligger kvar och vilar tills vi ska gå. Himla skönt faktiskt och idag är det FREDAG! Igår kom vår beställning från animail, jag hade inte beställt något kul denna gången men det är ändå alltid trevligt med paket, även fast det bara är nödvändiga grejer.
Tips! Godisdeon säljs fortfarande för 19 kr styck! Här hittar ni den. För er som är oroliga att kulan ska lossna - fick en kommentar på min instagram från en inköpare på animail som berättade att dom testat denna noga på sina egna hundar och än så länge har ingen kula lossnat. Min har inte heller gjort det, trots att Diva bitit ett par gånger. Tänk dock på att man behöver lära hunden att den ska slicka och inte gnaga på denna, Diva tyckte att det var knäppt i början men nu biter hon inte alls längre (om hon inte är uppe i varv förstås ;P) ... Men det är ju så kul! Och vädret är helt fantastiskt, jag vill vara ute varenda sekund. Igår gick Diva två spår, ett icke förarlagt med en vinkel och godis i slutet (som ni kommer få se på film), samt ett förarlagt med 2 vinklar och 4 apporter på ca 350 steg. Diva jobbade fint i det första spåret, hon håller alltid ett något högt tempo men jämfört med tidigare så känner jag mig ändå glad över tempot vi har idag. Vinkeln hade hon kunnat jobbat tajtare med, nu hamnade hon nästan 0.5 meter ifrån där den faktiska vinkeln låg - tror jag, det såg ut så på resten av spårarbetet. Det andra spåret löste hon också, inga stilpoäng direkt vid första vinkeln men hon jobbade på och jag gillar att se hur spårsäker hon verkar ha blivit. Tidigare har hon känts lite tveksam ibland och jag har funderat över om hon verkligen fäst i spåret, vi har jobbat en hel del med det, bland annat att jag liksom halat in henne i linan när vi spårat raksträckor och klappat om henne och peppat henne lite när jag ändå vetat att hon legat helt rätt. Tempot är absolut ett dilemma för oss och har alltid varit, jag känner mig lite som kärringen mot strömmen men jag vill inte lägga godisspår, jag vet att det är en bra metod för att lära in precisionsspår/ipospår men det tar emot. I mina ögon spårar hunden människa eller vilt och inget jäkla gotte, är medveten om hur dumt detta är men å andra sidan så har jag bara mig själv att skylla sen om det går åt skogen. Jag kör vidare på mitt sätt så får vi se vad som händer, i anda med mitt nya "inte så hård mot mig själv"-tänk så påminner jag mig om att hon tidigare ville galoppera och gräva sig fram så nog har vi gjort framsteg alltid. Planen nu är att vi ska jobba med tempot på lite olika sätt, hoppas och tror att det kommer ge utdelning! Markeringarna fortsätter vi träna på separat, hon vill väldigt gärna vända sig mot mig så jag har börjat lägga in stirr-markeringarna som vi jobbat med tidigare. Det är alltid lite riskabelt att jobba med låsningar så vi får se vad som händer. Vinklar var det ja, denna soliga dagen till ära satte jag min spårplan i verket och tränade vinklar samt separata markeringar. Eftersom jag gjorde detta på lunchen så var utrymmet och tiden begränsad, så det blev bara två spår med en vinkel vardera men det gjorde inte så mycket, hon tog båda kalasfint och jag fick belöna rätt "vinkel-beteende". Hurra! I spåret vill jag själv vara så lite hjälp som möjligt, spåret är faktiskt hundens ansvar och även i utbildningen så vill jag gärna få dom att tro det, även fast man såklart stöttar, belönar och styr mycket bakom kulisserna. Tricket är att hunden inte riktigt ska haja att den får hjälp, exempelvis så gillar jag inte att tvärstanna i vinklar, det märker hunden rätt snabbt och tar hjälp av. Jag försöker ta hjälp av miljön för att få fram rätt beteenden, och lägger upp spåret på ett sådant vis att chansen är stor att jag får fram det jag vill ha. Spårträning är ju inte helt olikt lydnadsträning, förutom att vi här måste lära hunden att jobba själv. Det är inte helt ovanligt att hundarna vänder upp och frågar den tvåbenta om hjälp, i spåret kan vi faktiskt inte hjälpa dom. Men som vanligt så delar vi upp "momenten" och bygger nerifrån och upp! :) |