Thank you weebly for being completely incompetent, its been a pleasure.
Izzy out.
|
Yea guys, we've moved, sooooo far away, all the way to mallinut.com. Will I see you there? Sure hope so.
Thank you weebly for being completely incompetent, its been a pleasure. Izzy out.
0 Comments
Im watching old training videos of Diva, I think its fun to look back and think about the progress we've made and the different ideas I've had. I've had MANY ideas, some better than others lol. But this is what I love, results is fun but when it comes down to it its the hours I've spent trying things, thinking, discussing with my friends, drinking too much coffee and rainy evenings on the training fields that keeps me going. Its true what they says, its not the destination, but the journey. Vi fortsätter jobba med fjärren, blandar mellan leksaksbelönings och godisbelöning, i passet på filmen använde jag bara boll. Rörelserna stå/sitt samt sitt/stå börjar ta hyffsad form, skyndar långsamt som vanligt. Diva tycker fortfarande att jag är helt galen när det gäller fjärrträningen, hon menar att det är vansinne att precision ska gå före snabbhet, så vi är lite oense där men det tar sig tycker jag! Just nu ligger fokus på lugn-och-ro mellan skifterna, alltså det är lite missvisande att kalla det så men jag vet inte hur jag ska beskriva det annars, jag belönar en hel del att hon är stilla och dröjer mellan kommandon eftersom hon gärna bjuder på både det ena och det andra när jag blir passiv. Det behöver vi givetvis plocka bort, idag har hon varit riktigt duktig så det känns som att upplägget just nu fungerar. In our distance control traning I've started to use both toys and candy as rewards, in the past I've only used treats since its been impossible to get some accuracy when she's in crazy ball-drive-mode. But she's getting so much better, Im very happy about that! Diva still believes that Im out of my mind when it comes to this distance-control-bs (her words, not mine lol), she thinks its crazy to put accuracy before speed. Right now Im focusing on some peace-and-quiet between the movements, okay its a little wierd to call it that but I dont know what else to say, basically Im rewarding her a lot when she's still and Im delaying my commands on purpose since she likes to shake things up a bit when Im being passive. She did really good today so I feel like my current plan is working well! Scroll down for video and translation. Vittring, vittring, vittring, med Diva har jag velat slita av mig håret, gråta (jag har till och med frustrationsgrinat upprepade gånger) och kasta in handduken. Vanligtvis så gillar jag nosarbete, men nosarbete i 120 km/h med en kleptoman gillar jag inte, har jag insett. Jag har provat metoden med burkar, med godis, gömma pinnarna (svårt att få till mängdträning), trötta ut henne så in i helvete osv. Det är det gamla vanliga problemet, ni kan läsa mer om det här "Vad är föremålsintresse?". Så idag provade jag igen, med godismetoden eftersom det har varit den som fungerat bäst hittills genom att hon i varje fall får ner farten och använder näsan. Hon letar dock efter helt fel saker, men hey - det kan man väl jobba bort, tänkte jag. Jag gillar det egentligen inte och rekommenderar inte den metoden, bör tilläggas. I alla fall så började vi så, det gick inte bra. Alls. Det var liksom smash-and-grab-dansa-bland-pinnarna-liggmarkera osv, inte alls vad jag hade tänkt mig. Så jag gick och la Diva i vardagsrummet och gjorde vad alla normala människor skulle göra i detta läget - tyckte synd om mig själv och grät/var arg en stund på köksgolvet. Sedan gick det till ungefär såhär "snyft faaaaan snyft... äggkartong... Snyft helvete snyft buhu ÄGGKARTONG!", åh vad mongo hon är vaddå äggkartong? Tänker alla ni nu, men ni ska få se på filmen att jag inte alls är dum. Eller, alltså, ni kan avgöra efter filmen om jag är dum eller inte, ni får förstås tycka att jag är puckad ändå. Det är ett fritt land som man brukar säga. Grejen är att Diva är riktigt duktig på nosarbete, därför har det stört mig att jag inte får till det när det kommer till vittringen, jag har inte fått henne att tänka rätt helt enkelt och hon blir lite låst i att hon vill ha pinnarna så näsan kommer aldrig riktigt på, istället blir hon stressad. Eftersom hon är duktig på nosarbete så vill jag att hon ska jobba själv så mycket som möjligt, nu menar jag inte att man ska "lita på hunden", det ska man fan aldrig göra om man inte är 100% säker på att hundsaten verkligen kan. När instruktörer tjoar "lita på hunden" i en nybörjarkurs i spårning så vill jag alltid att dom ska straffas hårt, typ att man lämnar dom ute i skogen och skickar ut en hund som aldrig har spårat att finna dom - lycka till så jäkla mycket, vi litar på hunden nu, missing people får väl reda ut detta sen då. Det jag vill säga är att detta inte är en metod för att lära hunden att söka efter eran doft, det kan Diva redan. Detta är en metod för att koppla en rutin samt ett kommando till näsan - även när det gäller superfina synliga gripvänliga träpinnar. Jag vill även att hon inser detta själv, genom att delvis dölja pinnarna även inomhus så kan hon alltså inte bara gripa utan får lista ut själv vad det är jag vill. Möjligheten att göra fel ska ändå finnas kvar, Diva älskar exempelvis kartonger och tidningar, dessutom lägger jag till flera pinnar snabbt och ser till att dessa först ligger dolda för att sedan ligga delvis synligt. Jag gillar inte att klä in träningen i bomull och lägga upp det så att hunden inte ska kunna göra fel, självklart ska hunden kunna göra fel och kunna hantera att det ibland blir fel. Gör den fel mer än vad den gör rätt så har vi lagt upp övningen dåligt och bör tänka över nivån, samma sak om hunden bara gör rätt. Som ni kommer se i filmen så klickar jag inte direkt när hon kommer i kontakt med rätt pinne, jag vill att hon väljer pinnen hon ska lämna till mig. I detta läget har jag ingenting emot om hon vill checka av de andra innan hon tar ett beslut, jag tycker till och med att det är bra eftersom hon är en impulsiv hund. Upplever att många fastnar i läget att hunden frysmarkerar en pinne/ett föremål och att hunden då snarare fokuserar på själva frysmarkeringen än sorteringen. Kanske är jag helt ute och cyklar men har sett flera hundar som liksom chans-markerar pinnar/föremål och väntar in belöningen och tycks tro att övningen går ut på att man ska frysmarkera pinnar och dylikt tills människan säger att det är rätt. Detta löser man enkelt genom att noga variera tiden, men jag föredrar att hunden tydligt väljer och "redovisar" sitt val, om man kan uttrycka sig så... Om intresse finns så kan jag posta den förberedande träningen vi gjort för detta, alltså kommandot samt rutinen kopplat till näsan. Jag gillar egentligen inte rutiner i träning, det kändes dock nödvändigt just för detta, jag kan skriva mer om mina tankar kring rutiner en annan gång. I've been having major problems with the scent discrimination with Diva, she gets very excited and impulsive when she sees the sticks and just grabs one/two/three of them, as the cleptomaniac that she is.
Since this has been a problem I've been trying a lot of different methods with her, some has been better than others but just not good enough. I want her to think for herself and realize that she needs to calm down and use her nose to succeed, I dont want to achive this by putting pressure on her since I believe it only makes the dog more stressed, that's not the way I train my dogs. So I came up with this exercise, it allows her so think for herself and there's room to make errors even though the successlevel is probably going to be higher. I do want the dog to make mistakes, that's a part of learning and an important part of training dogs is teaching them how to handle mistakes - its not a big deal, we'll try again. At least that's how I want my dogs to feel about it. As you can see we quickly advanced from 1 stick to 4 sticks, some sticks were even out in the open. Im very happy with the results and I'll keep on working with this method! If you want I can post a video of the preparing work we've done for this, the command and rutine I used is from another nose exercise that we've been working on for a while. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här filmen, vi tränar på, jobbar mycket med att hon ska sträva uppåt i fotgåendet och inte framåt. Annars jobbar vi en del med uthållighet och helhet, blandar lite med detaljträning för att behålla sådant som jag vill ha kvar. Alltid en balans! There's not much to say about this video, we're still working on our heeling, I want her to strive up rather than forward which has been our issue. Other than that we're training on our endurance, as in working longer for her rewards. We're mixing things up a bit, I still want the details that we've been working on so Im having ha few training sessions a week for details. Queen Bee, fina, rara, tokiga lilla Diva. Min trogna följeslagare och bästa vän, jag älskar henne till månen och tillbaka. Vi fortsätter evighetsprojektet "fotgående", ikväll övade vi på intensitet uppåt samt snabba rörelser. Försöker ha henne lite på tårna hela tiden, dels för att jag inte vill ha ett sånt där behagligt fritt följ som jag tidigare funderat på men även för att hon ska hålla sig jäkligt uppmärksam på mig och därmed inte ha råd att bry sig om så mycket annat. Vi har egentligen inga problem med störningar, vi har problem med hennes tankar kring tävling, hon är väldigt sökande och förväntar sig något helt annat än lydnad. Jag har hela tiden tänkt att hon har sådant kvar från tiden då hon tävlande i mondioring/fransk ring, fick detta kraftigt bekräftat när hon på senaste tävlingen tänkte avlämna apporten framför mig så som man gör i mondioring - och som jag aldrig aldrig aldrig gjort med henne. Hon föll tillbaka till det tänket och den sinnesstämningen, det fäller oss extremt mycket och jag försöker jobba med detta från olika håll. Bland annat genom att dunderladda mig själv i hennes ögon. Jag tycker att detta är svårt att jobba bort, kanske är jag inte tillräckligt skicklig. Hur som helst så fortsätter jag kämpa och jag är väldigt stolt över allt jag lyckats lära denna lilla loppan! Queen Bee, sweet, crazy little Diva. My loyal companion and bff, I love her to the moon and back. We keep on working on the never-ending-project "heelwork", tonight we were practicing the intesity up, I want her to strive up rather than forward, we also practiced quick movements. I want to keep her on her toes all the time, partly because I dont want one of those calm&nice heelworks, I want it to be intense with her. I also want her to keep track on me all the time and not being able to afford to be careless, even for a second. With that said I feel like I need to tell you that we dont really have any problems with distractions, our biggest issue is her feelings and thoughts about competing. She is a former mondioring dog and this shows in more than a handful of ways, if you know what I mean lol. When we walk out on a training field she's like "so who's the decoy? When will he approach us? Im ready bitch, bring it", this is what she remembers from her earlier competing experiences, Its not wierd at all when you think about it - its just frustrating for me. If a dog is slow or is just poorly trained thats easy to fix, I find this problem to be a bit more difficult. Or maybe Im just not skilled enough, next time Im getting a puppy for sure. Still Im very proud over Diva and what I've been able to teach her and I'll keep on training her, we'll see what happens. Paketet från Animail.se innehöll bland annat en klövjeväska, ni hittar den här. Den sitter riktigt bra och ligger bra på ryggen, glider inte runt och sådär. Jag gillar att den är såpass ställbar att man kan ha den till flera olika hundar, det känns smart! Diva störs inte av den när hon går heller, detta är ett toppenkomplement i vår fysträning. Känner mig nöjd än så länge :) På tal om fysträning så jobbar jag med en längre text om fysträning för hund, typ "fysträning for dummies", saker man kan göra varje vecka liksom, enkla grejer. Mer om det kommer! Så mycket att göra - så lite tid... Jag har tänkt mycket kring det där med smarta hundar, hur blir vissa hundar smarta och varför? Att tänkas på är att jag och ni antagligen har olika uppfattningar om vad en smart hund är, jag gillar i alla fall när hundarna kan bromsa upp sig lite och tänka över vad det är dom egentligen gör. På så sätt är det dessutom lättare att nå dom, är hundarna medvetna om vad dom gör är det lättare för oss att gå in och tala om vad som är rätt och fel. Detta är givetvis en balans, för mycket medvetenhet kan ge en manisk hund som är övertygad om att precis allt har en betydelse, vilket också innebär att vi belönar precis allt som hunden just då tänkte fast vi i själva verket bara höll på med en viss del (enligt oss själva), detta gäller kanske extra mycket i sinnesstämningar. Nu låter detta flummig, jag vet! Jag ska inte snöa in mig på detta mera, men jag gillar i alla fall när hundarna förstår vad vi gör och hänger med i tänket på något vis. Och så köpte hon en malle, tänker ni då och skrattar. Visst? Jag skrattar också åt det, det där med att tänka efter ligger kanske inte nära till hands hos denna typen av hund. Jag brukar skoja om att Divas theme-song är "sexy and I know it", hennes slagord är bland annat "THIS.IS.SPARTA" och "Hold your ground, sons of Gondor". Den som känner till låten, filmen "300" och sagan om ringen trilogin förstår antagligen ungefär vad jag menar med detta. Det är väldigt mycket all in - backa aldrig - alla älskar mig - stil över den där hunden. Med det sagt så kanske ni förstår att detta med smarta hundar, och framför allt hur dom blir smarta, är något jag lägger en del tankar på. Med Diva ville jag göra lite "utanför lådan" övningar, det finns ju aktiveringsspel för hundar som bygger på att hundarna ska få tänka själva, dessvärre så är de ofta rätt klent konstruerade och jag har ingen lust att först jobba Diva lugn för att sedan "spela" med henne. Det som var viktigt för mig var att hon skulle kunna ligga i en högre aktivitetsnivå men ändå lära sig att man inte löser problem genom att skälla högt, bita hårt eller springa snabbt - Divas 3 favvogrejer. Övningen ovan är jätteenkel och kan göras i princip överallt där det finns ett staket, viktigast är att hunden ska kunna ta sig in och runt någonstans, i början bör det helst inte vara en lång sträcka, huvudsaken är att hunden inte ska kunna hoppa över eller gräva sig under. Använd helst inte samma staket under flera repetitioner.
Diva är lättmotiverad och är alltid väldigt hungrig, för henne blev det en viss frustration när jag började med "staketövningen", det var mycket skällande, hoppa omkring, skälla mera, för att sedan bli lite uppgiven och tillslut lösa svårigheten genom att leta ingångar i staketet. Jag tror att det är svårt för många hundar att tänka "lämnar jag belöningen - så får jag den" som denna övningen faktiskt bygger på, man måste jobba sig bort från karamellerna för att komma åt dem. Detta kom jag på själv så jag kan inte lova att det är kanonbra och verkligen inte lova att det gör hunden "smartare", däremot så tror jag att vi tvingar hunden att tänka lite annorlunda :) Har man följt min blogg, och kanske den förra bloggen (jag flyttade den pga brist på utrymme), så vet man att Diva är löjligt förtjust i rutan. Ååååh vad bra, tänker ni nykomlingar då. Springer hon jättefort och glatt? undrar ni. Nej och nej, svarar jag då. Vi kan börja vid termen "föremålsintresse", vad kan det vara? Jag upplever att det missförstås, eller kanske att vi kanske har bestämt att det är när en hund tycker väldigt mycket om leksaker osv, belöningsprylar helt enkelt. Ofta hör man att hundar har mycket föremålsintresse och mycket kamplust, hunden griper sina leksaker fullt och kampar livligt - den är villig att jobba för prylen. Detta var mina lösa tankar kring föremålsintresse, sedan skaffade jag Diva... Om jag nu ska skaffa mig lite aspbergers oc h reda ut detta så måste vi först hitta definitioner; Före mål: Sak eller ting; nå got (icke-levande) man kan se och ta på. Intres se: något (exempelvis ett ämne eller en aktivitet) som en viss person finner tilltalande och riktar sin uppmärksamhet på eller sysselsätter sig med. Så om vi lägger ihop föremål+intresse så får vi alltså: En sak eller ett ting som en viss individ finner tilltalande/riktar sin uppmärksamhet mot eller sysselsätter sig med. En hund med ett ordentligt föremålsintresse kan således se konor som något man "föremålsintresserar" sig för, Diva ville alltså ha konorna. Hon ville även ha min mobiltelefon, min kamera, min plånbok, min väska, min väst, mina böcker, mina nagellack, mammas glasögon, min kaffemugg osv. Och när jag säger ville ha så menar jag v i l l e h a. Detta upptäckte jag tidigt, på en gång egentligen, det var svårt att missa att hennes definition av en belöningsleksak eller något som var hennes och min definition av det var vitt skilda. Så vi jobbade med det, dum som man är så generaliserar man ju inte, utan när man ska börja träna rutan så ställer man ut konorna och tänker "vem fan tycker konor är kul?" Jo, Diva tycker att konor är kul, jättekul till och med. Våran rutträning har därför blivit... Hur ska jag uttrycka mig? Otraditionell. Jag började med ett förbud på konor, skickade henne på leksaker förbi konor, bytte sedan till target - fick dragning på konor - bytte till leksaker igen. Så höll vi på, med det så gick vi från att gripa konan, samt knäcka den (givetvis), så var hon bara allmänt låst, typ cirklade kring konan som om det vore ett byte - om man inte bröt henne. Detta går ju tvärtemot allmän rut-träning, man vill ju att hunden ska ha drag på konorna, man vill ju att hunden ska se dom och springa dit, utan att låsa sig givetvis. Hur som helst, det kommer en silver lining, när vi hade jobbat med detta relativt länge så började jag träna att hon skulle springa genom två konor till en leksak, jobbade vidare med detta och kunde ibland byta mot en target, med ett visst tryck på henne och sedan en väldig belöningsfest när hon aktivt valde target före kon. Sedan hade vi 4 konor och en leksak, 4 konor och en target osv osv. Mängdträning helt enkelt, jag tog senare en paus från detta för att jag var allmänt leds - vilket var skitdumt för när jag sedan satte igång igen så fick jag delvis börja om. Vi kunde dock avancera rätt snabbt och nu vill jag presentera för er "Diva springer till okänd ruta utan att fundera jättemycket över konor": En del av er tänker nog nu "Ahmen, föremålsintresserade hon sig inte för targeten då din jäkla överdrivare?!". Jo, det gjorde hon såklart, men det var enklare att få bort i och med det tydliga kriteriet "trampa - ej bita".
Rutan är ju mera "Spring till konorna och sedan ställer du dig i mitten av dom på absolut ingenting" - på tävling i varje fall. |