Har man följt min blogg, och kanske den förra bloggen (jag flyttade den pga brist på utrymme), så vet man att Diva är löjligt förtjust i rutan. Ååååh vad bra, tänker ni nykomlingar då. Springer hon jättefort och glatt? undrar ni.
Nej och nej, svarar jag då. Vi kan börja vid termen "föremålsintresse", vad kan det vara? Jag upplever att det missförstås, eller kanske att vi kanske har bestämt att det är när en hund tycker väldigt mycket om leksaker osv, belöningsprylar helt enkelt. Ofta hör man att hundar har mycket föremålsintresse och mycket kamplust, hunden griper sina leksaker fullt och kampar livligt - den är villig att jobba för prylen.
Detta var mina lösa tankar kring föremålsintresse, sedan skaffade jag Diva...
Om jag nu ska skaffa mig lite aspbergers oc h reda ut detta så måste vi först hitta definitioner;
Före mål: Sak eller ting; nå got (icke-levande) man kan se och ta på.
Intres se: något (exempelvis ett ämne eller en aktivitet) som en viss person finner tilltalande och riktar sin uppmärksamhet på eller sysselsätter sig med.
Så om vi lägger ihop föremål+intresse så får vi alltså: En sak eller ett ting som en viss individ finner tilltalande/riktar sin uppmärksamhet mot eller sysselsätter sig med.
En hund med ett ordentligt föremålsintresse kan således se konor som något man "föremålsintresserar" sig för, Diva ville alltså ha konorna. Hon ville även ha min mobiltelefon, min kamera, min plånbok, min väska, min väst, mina böcker, mina nagellack, mammas glasögon, min kaffemugg osv. Och när jag säger ville ha så menar jag v i l l e h a. Detta upptäckte jag tidigt, på en gång egentligen, det var svårt att missa att hennes definition av en belöningsleksak eller något som var hennes och min definition av det var vitt skilda.
Så vi jobbade med det, dum som man är så generaliserar man ju inte, utan när man ska börja träna rutan så ställer man ut konorna och tänker "vem fan tycker konor är kul?" Jo, Diva tycker att konor är kul, jättekul till och med.
Våran rutträning har därför blivit... Hur ska jag uttrycka mig? Otraditionell. Jag började med ett förbud på konor, skickade henne på leksaker förbi konor, bytte sedan till target - fick dragning på konor - bytte till leksaker igen. Så höll vi på, med det så gick vi från att gripa konan, samt knäcka den (givetvis), så var hon bara allmänt låst, typ cirklade kring konan som om det vore ett byte - om man inte bröt henne.
Detta går ju tvärtemot allmän rut-träning, man vill ju att hunden ska ha drag på konorna, man vill ju att hunden ska se dom och springa dit, utan att låsa sig givetvis.
Hur som helst, det kommer en silver lining, när vi hade jobbat med detta relativt länge så började jag träna att hon skulle springa genom två konor till en leksak, jobbade vidare med detta och kunde ibland byta mot en target, med ett visst tryck på henne och sedan en väldig belöningsfest när hon aktivt valde target före kon. Sedan hade vi 4 konor och en leksak, 4 konor och en target osv osv. Mängdträning helt enkelt, jag tog senare en paus från detta för att jag var allmänt leds - vilket var skitdumt för när jag sedan satte igång igen så fick jag delvis börja om. Vi kunde dock avancera rätt snabbt och nu vill jag presentera för er "Diva springer till okänd ruta utan att fundera jättemycket över konor":
Nej och nej, svarar jag då. Vi kan börja vid termen "föremålsintresse", vad kan det vara? Jag upplever att det missförstås, eller kanske att vi kanske har bestämt att det är när en hund tycker väldigt mycket om leksaker osv, belöningsprylar helt enkelt. Ofta hör man att hundar har mycket föremålsintresse och mycket kamplust, hunden griper sina leksaker fullt och kampar livligt - den är villig att jobba för prylen.
Detta var mina lösa tankar kring föremålsintresse, sedan skaffade jag Diva...
Om jag nu ska skaffa mig lite aspbergers oc h reda ut detta så måste vi först hitta definitioner;
Före mål: Sak eller ting; nå got (icke-levande) man kan se och ta på.
Intres se: något (exempelvis ett ämne eller en aktivitet) som en viss person finner tilltalande och riktar sin uppmärksamhet på eller sysselsätter sig med.
Så om vi lägger ihop föremål+intresse så får vi alltså: En sak eller ett ting som en viss individ finner tilltalande/riktar sin uppmärksamhet mot eller sysselsätter sig med.
En hund med ett ordentligt föremålsintresse kan således se konor som något man "föremålsintresserar" sig för, Diva ville alltså ha konorna. Hon ville även ha min mobiltelefon, min kamera, min plånbok, min väska, min väst, mina böcker, mina nagellack, mammas glasögon, min kaffemugg osv. Och när jag säger ville ha så menar jag v i l l e h a. Detta upptäckte jag tidigt, på en gång egentligen, det var svårt att missa att hennes definition av en belöningsleksak eller något som var hennes och min definition av det var vitt skilda.
Så vi jobbade med det, dum som man är så generaliserar man ju inte, utan när man ska börja träna rutan så ställer man ut konorna och tänker "vem fan tycker konor är kul?" Jo, Diva tycker att konor är kul, jättekul till och med.
Våran rutträning har därför blivit... Hur ska jag uttrycka mig? Otraditionell. Jag började med ett förbud på konor, skickade henne på leksaker förbi konor, bytte sedan till target - fick dragning på konor - bytte till leksaker igen. Så höll vi på, med det så gick vi från att gripa konan, samt knäcka den (givetvis), så var hon bara allmänt låst, typ cirklade kring konan som om det vore ett byte - om man inte bröt henne.
Detta går ju tvärtemot allmän rut-träning, man vill ju att hunden ska ha drag på konorna, man vill ju att hunden ska se dom och springa dit, utan att låsa sig givetvis.
Hur som helst, det kommer en silver lining, när vi hade jobbat med detta relativt länge så började jag träna att hon skulle springa genom två konor till en leksak, jobbade vidare med detta och kunde ibland byta mot en target, med ett visst tryck på henne och sedan en väldig belöningsfest när hon aktivt valde target före kon. Sedan hade vi 4 konor och en leksak, 4 konor och en target osv osv. Mängdträning helt enkelt, jag tog senare en paus från detta för att jag var allmänt leds - vilket var skitdumt för när jag sedan satte igång igen så fick jag delvis börja om. Vi kunde dock avancera rätt snabbt och nu vill jag presentera för er "Diva springer till okänd ruta utan att fundera jättemycket över konor":
En del av er tänker nog nu "Ahmen, föremålsintresserade hon sig inte för targeten då din jäkla överdrivare?!". Jo, det gjorde hon såklart, men det var enklare att få bort i och med det tydliga kriteriet "trampa - ej bita".
Rutan är ju mera "Spring till konorna och sedan ställer du dig i mitten av dom på absolut ingenting" - på tävling i varje fall.
Rutan är ju mera "Spring till konorna och sedan ställer du dig i mitten av dom på absolut ingenting" - på tävling i varje fall.