Åhjo, Diva skulle ALLTID ;) Vi stojade och stimmade lite efter träningen och vips så sitter hon i västen. Jag vet att det råder olika åsikter här, jag själv skäller ju inte på henne när hon gör såhär, som jag tidigare skrivit. Vill man egentligen att dom släpper på belastning? Jag vill i varje fall inte det. Hon släpper så fint på ett lungt "loss" i normal ton... Det var faktiskt väldigt länge sedan hon gjorde detta, kul att det fastnade på bild och kul att hon släpper så snabbt nu. Det gjorde hon inte tidigare om vi säger så, haha! Ser ni blicken eller? Underbar!
0 Comments
En glad liten mallinut med sin meeemaaw ;) Idag blir det lydnadsträning och i helgen står spår på schemat, jag hoppas på sval luft och soooool! -Har köpt biljetter till White House Down, 15.30, Sergel. Var där! 90% våld, explosioner, vapen osv. Fast med lite Channing-strössel, perrrrrfekt! En film i min smak, men jag har ju inget emot halvtöntiga repliker och att få ont i öronen av ljudeffekterna. Världens skönaste känsla kan vara att lägga sig nyduschad i en nybäddad säng med supermjuka lakan, kommer på mig själv med att tänka att livet nog inte blir bättre än såhär. Kommer sedan på hur deppigt det låter, nåväl, för stunden kan livet inte bli bättre. Just i den här minuten var jag nöjd, tills jag klickar runt på internet och möts av det här märkliga fenomenet -igen klarar min ras förutom jag-, känner ni igen det? Ni vet när du visar intresse för någons hund och det första dom säger är "Ja fast dom kräver sjuuuuukt mycket aktivering och man måste vara sjuuuuuukt duktig" och man ba "bitch chilla jag är inte intresserad jag sa att den var SÖT". Hur som helst, om en person nu är intresserad av malle exempelvis så skulle jag aldrig komma på tanken att börja rabbla upp hur mycket jag tränar Diva och vilken tid det tar. Det räknar jag liksom med att man redan vet när man tittar på en ras. Om man inte frågar förstås, då svarar jag såklart att det tar en del tid och att det inte alltid bara är roligt men alltid ändå värt det. Men till er som inte säger så, utan istället säger att det är så jääävla svårt, komplicerat och nästan omöjligt så vill jag bara fråga: Tycker ni att ni är bättre än andra? För det är faktiskt lite så det blir - Du klarar nog inte av en sån här, men det gör faktiskt jag. Visst är inte alla raser bra som första hund, vissa hundar har mer egna idéer och andra mindre. Men som jag alltid säger: Vill man klara det så kan man klara det. Lilla kruxet här är just viljan, alla vill inte göra vad som krävs, ta hjälp och lägga den tiden och då kommer det kanske inte gå bra. Men det var inte för att du inte KUNDE utan för att du inte VILLE. Jag är så satans trött på alla högmodiga människor, lite ödmjukhet dödar inte, jag lovar. Vill tvångsmata en del med pepparkakor tills dom kvävs och sedan återuppstår som snälla individer. Nej nu ska jag återgå till att tycka att livet är fantastiskt i min mysiga säng. Men snälla ni som läser detta, försök att vara snälla mot varandra så gör jag med det? Citat, pepp och glitter känns passande när man har en pluggpaus. Visst? Nu ska jag sätta fart igen. Glöm för tusan inte bort hur jäkla grymma ni alla är!
Är inte helt på det klara med vart dagen tog vägen, gick hemifrån och sedan rullade timmarna iväg. Gillar inte när det händer, känns som sand som rinner mellan fingrarna. Klockan är redan halv två, hjääälp! Nåväl, resten av dagen känns väldigt spikad. Tyvärr, känner att jag behöver få bort en del innan nästa vecka, då börjar nämligen allvaret.
Träningsmotivationen har varit lite låg, har mycket i huvudet. Diva har fått lära sig lite tricks men det märks att hon vill MER, ikväll ska hon få mer, eller en springtur. Får se vad som är piggast, kroppen eller huvudet. Eller inte ikväll, då ska jag ju iväg, men det får bli lite senare. Hjärnan känns hej-kom-och-hjälp-mig just nu! Som jag skrev så var jag nere i Tidaholm i helgen, jag och Maria åkte svintidigt på lördagen och kom hem på söndag kväll igen. Det var ett riktigt roligt äventyr! Härliga människor och fina hundar. Både på lördagen och på söndagen var vi hos Karl-Erik Tibblin för vallning, valparna fick träffa fåren och de äldre hundarna tränade och Tibblin kom med råd och tips. Jag hade inga direkta förväntningar på tiden vid fåren mer än att stå och titta lite och försöka förstå, men Tibblin var så himla bra, han stod och förklarade med glädje. Det var allt från poängsättning till varför en hund gör vissa saker och vad den ska göra och hur föraren beter sig, väldigt intressant och lärorikt. Han visade också med sina egna hundar som var hur duktiga som helst, imponerad! Gel var någonting alldeles extra, det förstod till och med jag. Tibblin var inte bara duktig på att förklara utan gjorde det så väldigt ödmjukt och trevligt, det var mysigt att stå där i det blöta duggregnet och lyssna. Ett bra betyg från en som är grön. Valparna fick busa både inne och ute, helt vilda var dom. Syskonkärlek när den är som bäst, från värsta fiender till bästa vänner på en sekund. Snabba ryck och många åsikter. Till middag blev det grillat (med egenplockad potatis!) och sedan satt allihopa och pratade till nattkvisten. De verkade alla så glada och nöjda med sina hundar, det är alltid så fint tycker jag. Jag var där av olika anledningar, för att vara bilsällskap till Maria, för att titta på min lilla gudson och för att träffa Nathalie igen och titta på hennes hundar. Vi pratade olikheter, fördelar och nackdelar och hon visade upp lite träning, hon framkallade bland annat lite "fel" för att visa nackdelarna med vissa hundar och det var väldigt nyttigt att se. Jag är tacksam för att hon tog sig tiden, sån trevlig människa!
Står lite i valet och kvalet över nästa hund, det är svårt när man gillar en typ och inte just en ras. Det hela beror på lite vad jag vill göra, jag har något att fundera över helt klart. Diva har många tävlingsår kvar i sig vilket innebär att jag har en brukshund, vill jag ha något annat då och komplettera med eller fortsätta på samma spår? Svårt! Vad vill jag egentligen? Igår hade jag tråkigt så jag bestämde mig för att lära Diva att skämmas, det var enklare sagt än gjort men idag verkar poletten ha trillat ner halvvägs i varje fall. Vill egentligen inte lära henne massa "skräp", men när jag höll på med låst huvud framåt så lärde jag henne att nicka först för att hon skulle förstå att huvudet "räknas". Jag tror att detta kan vara nyttigt också, att hon får lära sig att jobba med tassarna alltså. Hon är ju så kass på att hålla koll på kroppen. Inne på Ica i Tidaholm, 6 tjejer ska köpa middagsgrejer. Sötpotatis eller potatis? Potatis blir det, jag är på väg för att plocka i affären när Nathalie utbrister "Haha! Vi har flera hektar potatis, det behöver vi inte köpa...". Jag blir imponerad och Nathalie säger att jag kan få gräva potatis SJÄLV.
Hallå hur ballt? Känner att det är FÖR mycket Stockholmskrydda över detta, men ja, vad kan man säga. Hur ofta får man gräva potatis och tillaga den? Från jord till bord på riktigt, närproducerat, kände mig som en bonde. Och de andra bara skrattade. Någon måste verkligen slå Stockholmaren ur mig för det är too much! Här kan ni se film på spektaklet. |