Det är alltid fint att titta tillbaka tycker jag, eller okej då, inte alltid, men en del saker är fina att kolla tillbaka på. Aquena är en sån sak, när jag var uppe i allt kring henne så var det verkligen bara mörker och sorg. Men nu i efterhand ser jag ljusglimtar och tänker ibland på henne, helt utan panikkänslor.
Jag kan tänka på den sista dagen vi hade ihop och känna mig varm i hjärtat, den var helt perfekt. Vi lyckades undvika allt hon tyckte var jobbigt och hade en sån himla, himla fin dag. Vi spårade, badade, lekte med bästisarna, åt cheeseburgare och glass och kramades som om det inte fanns någon morgondag.
Det fanns ju inte heller någon morgondag. Att boka en tid för att sluta någons liv är bland det tuffaste jag har gjort, jag ringde till vår veterinär och storgrät och hon förstod precis vad som gällde och sa bara "Jag är så ledsen för din skull Izabelle, det verkar som att det är dags?". Jag behövde aldrig säga orden, det var tacksamt.
Grejen är att det var skit med Aquena, det var verkligen skit. Men jag är så tacksam över att hon var min, hon var faktiskt ändå en fantastisk, men trasig liten tjej och jag lärde mig så oerhört mycket. De minnena och de erfarenheterna vill jag inte vara utan, jag hade inte varit samma idag utan den där dosen galenskap i mitt liv. Det är sant som dem säger - det som inte dödar, härdar.
Jag kan tänka på den sista dagen vi hade ihop och känna mig varm i hjärtat, den var helt perfekt. Vi lyckades undvika allt hon tyckte var jobbigt och hade en sån himla, himla fin dag. Vi spårade, badade, lekte med bästisarna, åt cheeseburgare och glass och kramades som om det inte fanns någon morgondag.
Det fanns ju inte heller någon morgondag. Att boka en tid för att sluta någons liv är bland det tuffaste jag har gjort, jag ringde till vår veterinär och storgrät och hon förstod precis vad som gällde och sa bara "Jag är så ledsen för din skull Izabelle, det verkar som att det är dags?". Jag behövde aldrig säga orden, det var tacksamt.
Grejen är att det var skit med Aquena, det var verkligen skit. Men jag är så tacksam över att hon var min, hon var faktiskt ändå en fantastisk, men trasig liten tjej och jag lärde mig så oerhört mycket. De minnena och de erfarenheterna vill jag inte vara utan, jag hade inte varit samma idag utan den där dosen galenskap i mitt liv. Det är sant som dem säger - det som inte dödar, härdar.