Som jag skrev tidigare så har det varit rätt tyst på bloggen, jag har känt mig lite överbelamrad med saker att göra och tankar om allt och inget.
Det har varit jobb, träning av hund/motion av hund, roddande med tävling, egen träning, försök till planering av livet osv. Samtidigt så har jag varit noga med att klämma in så kallad egentid, tid utan Diva alltså, jag har gjort något efter jobbet utan henne nästan varje dag den senaste tiden.
Herregud, egentid, låter som att man har 3 barn och en man... Haha!
Det är så viktigt för mig med balans, jag går alltid in i saker för mycket, för hårt, för djupt och det är inte alltid bra. Det är sällan bra, till och med. Jag kan inte andas hund hela dagarna, det blir för mycket och det betyder för mycket. Jag tror inte att det är hälsosamt att hänga upp sin lycka på en sak, en aktivitet och en typ av liv. jag vill vara glad och stark i mig själv och känna att inget hänger på en tråd, om Diva skulle bryta benet imorgon så vill jag inte känna att vårt liv är över och börja hetsleta efter en till hund.
Nu läser jag igenom inläggen och tycker att det kan uppfattas som konstigt, jag menar inte att jag inte skulle bli förkrossad om något hände Diva, för det skulle jag. Det jag menar är att om jag av någon anledning inte skulle kunna träna hund aktivt på några veckor/månader så vill jag inte att det ska kännas som jordens undergång, det är en del av mitt liv men det är inte hela mitt liv. I varje fall så vill jag ha det så.
Detsamma gäller med allt, jag vill inte hänga upp min lycka på en annan människa heller, detta är både sunt och osunt, man får välja själv.
Jag tycker om balans och jag tycker om känslan av att ha någorlunda kontroll över mitt välmående.
Det har varit jobb, träning av hund/motion av hund, roddande med tävling, egen träning, försök till planering av livet osv. Samtidigt så har jag varit noga med att klämma in så kallad egentid, tid utan Diva alltså, jag har gjort något efter jobbet utan henne nästan varje dag den senaste tiden.
Herregud, egentid, låter som att man har 3 barn och en man... Haha!
Det är så viktigt för mig med balans, jag går alltid in i saker för mycket, för hårt, för djupt och det är inte alltid bra. Det är sällan bra, till och med. Jag kan inte andas hund hela dagarna, det blir för mycket och det betyder för mycket. Jag tror inte att det är hälsosamt att hänga upp sin lycka på en sak, en aktivitet och en typ av liv. jag vill vara glad och stark i mig själv och känna att inget hänger på en tråd, om Diva skulle bryta benet imorgon så vill jag inte känna att vårt liv är över och börja hetsleta efter en till hund.
Nu läser jag igenom inläggen och tycker att det kan uppfattas som konstigt, jag menar inte att jag inte skulle bli förkrossad om något hände Diva, för det skulle jag. Det jag menar är att om jag av någon anledning inte skulle kunna träna hund aktivt på några veckor/månader så vill jag inte att det ska kännas som jordens undergång, det är en del av mitt liv men det är inte hela mitt liv. I varje fall så vill jag ha det så.
Detsamma gäller med allt, jag vill inte hänga upp min lycka på en annan människa heller, detta är både sunt och osunt, man får välja själv.
Jag tycker om balans och jag tycker om känslan av att ha någorlunda kontroll över mitt välmående.