Det har varit mycket funderingar de senaste dagarna, ni vet när man ska komma på nästa steg, det är fasiken inte lätt alla gånger. Jag har suttit och vägt alternativ mot varandra för att sedan fatta någon typ av beslut, jag är så velig och det är inte helt enkelt. Är livrädd för att bli låst, blir kvävd av precis ingenting och har ett märkligt behov av frihet. Jag vet inte ens vad jag tycker att frihet är längre? Det om något känns som en definitionsfråga.
Alltså det här med att man ska vara vuxen, fatta beslut och kunna planera mer än 2 timmar framåt i tiden är verkligen inte min grej. Känner mig helt hopplös! Ofta så känner jag att jag har läget under kontroll, att jag vet vad jag vill göra och att jag kan se ett år framåt i tiden med lugn i sinnet. Ibland börjar jag kallsvettas och vill boka en biljett till Thailand och aldrig återvända, typ den nivån.
Jag växer väl upp jag med någon gång...
Alltså det här med att man ska vara vuxen, fatta beslut och kunna planera mer än 2 timmar framåt i tiden är verkligen inte min grej. Känner mig helt hopplös! Ofta så känner jag att jag har läget under kontroll, att jag vet vad jag vill göra och att jag kan se ett år framåt i tiden med lugn i sinnet. Ibland börjar jag kallsvettas och vill boka en biljett till Thailand och aldrig återvända, typ den nivån.
Jag växer väl upp jag med någon gång...
I've been doing a lot of thinking these last couple of days, you know when you're trying to figure out what your next step should be? Its a very hard thing to do. What should I do? What do I want to do? What will be best for me? So many questions so few answers. Im afraid of feeling stuck, it doesnt take much for me to feel suffocated, I have this strange need for freedom. I dont even know what freedom is for me anymore.
This thing where you're an adult, making decicions and expected to be able to plan for more than 2 hours ahead really aint my thaaaang. I feel hopeless. Sometimes I do feel that I have the situation under control, that I know what I want to do and that I can see my life a year from now and still feel calm. Sometimes I get all sweaty and want to book a ticket to Thailand and never return - yea, its on that level.
Perhaps I'll grow up. One day. Probably not one day soon tho.
This thing where you're an adult, making decicions and expected to be able to plan for more than 2 hours ahead really aint my thaaaang. I feel hopeless. Sometimes I do feel that I have the situation under control, that I know what I want to do and that I can see my life a year from now and still feel calm. Sometimes I get all sweaty and want to book a ticket to Thailand and never return - yea, its on that level.
Perhaps I'll grow up. One day. Probably not one day soon tho.