Vi fick ett paket från animail med lite smått och gott, det tackar vi för! Återkommer med smakrecension ;) Eller ja, provsmaknigen får ju Diva stå för men jag ska försöka förmedla var hon tycker.
Igår hade vi tävling på vällingby by, jag minns första gången jag var ansvarig för en tävling, det var många år sedan nu men jag kommer ändå ihåg att jag var nervös i flera veckor innan, dubbelkollade allt 100 gånger och var allmänt stressig.
När jag satt och tog emot anmälningar igår, pratade med domarna och funktionärerna så kände jag ett sådant lugn. Jag kan liksom det där nu, det var en väldigt skön känsla och jag känner inte ofta så. Detta vittnar ju också om att jag har lärt mig massor med saker som jag inte hade lärt mig om jag inte tagit rollen som lydnadsansvarig, i ideella föreningar finns det ofta en plats för alla, även fast man kanske inte får betalat för det man gör så får man erfarenheter och nya kunskaper. Jag har inte bara fått lära mig att planera och praktiskt utföra tävlingar för X antar personer och satt ihop funktionärer till detta, jag har fått lära mig att hantera nervösa/stressade människor, att dela ut uppgifter och figurera som någon slags ledare/ansvarig och se till att allt går ihop innan och under tävlingsdagen. Dessa kunskaper och erfarenheter kommer jag definitivt ha (har redan!) nytta av i mitt liv och det är värt långt mer än pengar. Som jag skrev tidigare så har det varit rätt tyst på bloggen, jag har känt mig lite överbelamrad med saker att göra och tankar om allt och inget.
Det har varit jobb, träning av hund/motion av hund, roddande med tävling, egen träning, försök till planering av livet osv. Samtidigt så har jag varit noga med att klämma in så kallad egentid, tid utan Diva alltså, jag har gjort något efter jobbet utan henne nästan varje dag den senaste tiden. Herregud, egentid, låter som att man har 3 barn och en man... Haha! Det är så viktigt för mig med balans, jag går alltid in i saker för mycket, för hårt, för djupt och det är inte alltid bra. Det är sällan bra, till och med. Jag kan inte andas hund hela dagarna, det blir för mycket och det betyder för mycket. Jag tror inte att det är hälsosamt att hänga upp sin lycka på en sak, en aktivitet och en typ av liv. jag vill vara glad och stark i mig själv och känna att inget hänger på en tråd, om Diva skulle bryta benet imorgon så vill jag inte känna att vårt liv är över och börja hetsleta efter en till hund. Nu läser jag igenom inläggen och tycker att det kan uppfattas som konstigt, jag menar inte att jag inte skulle bli förkrossad om något hände Diva, för det skulle jag. Det jag menar är att om jag av någon anledning inte skulle kunna träna hund aktivt på några veckor/månader så vill jag inte att det ska kännas som jordens undergång, det är en del av mitt liv men det är inte hela mitt liv. I varje fall så vill jag ha det så. Detsamma gäller med allt, jag vill inte hänga upp min lycka på en annan människa heller, detta är både sunt och osunt, man får välja själv. Jag tycker om balans och jag tycker om känslan av att ha någorlunda kontroll över mitt välmående. Jag har tänkt mycket kring det där med smarta hundar, hur blir vissa hundar smarta och varför? Att tänkas på är att jag och ni antagligen har olika uppfattningar om vad en smart hund är, jag gillar i alla fall när hundarna kan bromsa upp sig lite och tänka över vad det är dom egentligen gör. På så sätt är det dessutom lättare att nå dom, är hundarna medvetna om vad dom gör är det lättare för oss att gå in och tala om vad som är rätt och fel. Detta är givetvis en balans, för mycket medvetenhet kan ge en manisk hund som är övertygad om att precis allt har en betydelse, vilket också innebär att vi belönar precis allt som hunden just då tänkte fast vi i själva verket bara höll på med en viss del (enligt oss själva), detta gäller kanske extra mycket i sinnesstämningar. Nu låter detta flummig, jag vet! Jag ska inte snöa in mig på detta mera, men jag gillar i alla fall när hundarna förstår vad vi gör och hänger med i tänket på något vis. Och så köpte hon en malle, tänker ni då och skrattar. Visst? Jag skrattar också åt det, det där med att tänka efter ligger kanske inte nära till hands hos denna typen av hund. Jag brukar skoja om att Divas theme-song är "sexy and I know it", hennes slagord är bland annat "THIS.IS.SPARTA" och "Hold your ground, sons of Gondor". Den som känner till låten, filmen "300" och sagan om ringen trilogin förstår antagligen ungefär vad jag menar med detta. Det är väldigt mycket all in - backa aldrig - alla älskar mig - stil över den där hunden. Med det sagt så kanske ni förstår att detta med smarta hundar, och framför allt hur dom blir smarta, är något jag lägger en del tankar på. Med Diva ville jag göra lite "utanför lådan" övningar, det finns ju aktiveringsspel för hundar som bygger på att hundarna ska få tänka själva, dessvärre så är de ofta rätt klent konstruerade och jag har ingen lust att först jobba Diva lugn för att sedan "spela" med henne. Det som var viktigt för mig var att hon skulle kunna ligga i en högre aktivitetsnivå men ändå lära sig att man inte löser problem genom att skälla högt, bita hårt eller springa snabbt - Divas 3 favvogrejer. Övningen ovan är jätteenkel och kan göras i princip överallt där det finns ett staket, viktigast är att hunden ska kunna ta sig in och runt någonstans, i början bör det helst inte vara en lång sträcka, huvudsaken är att hunden inte ska kunna hoppa över eller gräva sig under. Använd helst inte samma staket under flera repetitioner.
Diva är lättmotiverad och är alltid väldigt hungrig, för henne blev det en viss frustration när jag började med "staketövningen", det var mycket skällande, hoppa omkring, skälla mera, för att sedan bli lite uppgiven och tillslut lösa svårigheten genom att leta ingångar i staketet. Jag tror att det är svårt för många hundar att tänka "lämnar jag belöningen - så får jag den" som denna övningen faktiskt bygger på, man måste jobba sig bort från karamellerna för att komma åt dem. Detta kom jag på själv så jag kan inte lova att det är kanonbra och verkligen inte lova att det gör hunden "smartare", däremot så tror jag att vi tvingar hunden att tänka lite annorlunda :) Ibland glömmer jag bort att blogga, som tur är så är jag duktig på att uppdatera min instagram! Den är öppen så det är bara att titta in :) Våra favoriter från tug-e-nuff är inte de med fårskinn, bungee, bollar eller allt på samma gång utan de med små nätbollar med handtag utan bungee. Supersmidiga, fina, sköna handtag att hålla i och nätbollarna håller bra. Plus att man kan sticka in vad som helst i dom, kanon ju! Jag har två stycken av dessa, perfekt för byteslekar. Har man följt min blogg, och kanske den förra bloggen (jag flyttade den pga brist på utrymme), så vet man att Diva är löjligt förtjust i rutan. Ååååh vad bra, tänker ni nykomlingar då. Springer hon jättefort och glatt? undrar ni. Nej och nej, svarar jag då. Vi kan börja vid termen "föremålsintresse", vad kan det vara? Jag upplever att det missförstås, eller kanske att vi kanske har bestämt att det är när en hund tycker väldigt mycket om leksaker osv, belöningsprylar helt enkelt. Ofta hör man att hundar har mycket föremålsintresse och mycket kamplust, hunden griper sina leksaker fullt och kampar livligt - den är villig att jobba för prylen. Detta var mina lösa tankar kring föremålsintresse, sedan skaffade jag Diva... Om jag nu ska skaffa mig lite aspbergers oc h reda ut detta så måste vi först hitta definitioner; Före mål: Sak eller ting; nå got (icke-levande) man kan se och ta på. Intres se: något (exempelvis ett ämne eller en aktivitet) som en viss person finner tilltalande och riktar sin uppmärksamhet på eller sysselsätter sig med. Så om vi lägger ihop föremål+intresse så får vi alltså: En sak eller ett ting som en viss individ finner tilltalande/riktar sin uppmärksamhet mot eller sysselsätter sig med. En hund med ett ordentligt föremålsintresse kan således se konor som något man "föremålsintresserar" sig för, Diva ville alltså ha konorna. Hon ville även ha min mobiltelefon, min kamera, min plånbok, min väska, min väst, mina böcker, mina nagellack, mammas glasögon, min kaffemugg osv. Och när jag säger ville ha så menar jag v i l l e h a. Detta upptäckte jag tidigt, på en gång egentligen, det var svårt att missa att hennes definition av en belöningsleksak eller något som var hennes och min definition av det var vitt skilda. Så vi jobbade med det, dum som man är så generaliserar man ju inte, utan när man ska börja träna rutan så ställer man ut konorna och tänker "vem fan tycker konor är kul?" Jo, Diva tycker att konor är kul, jättekul till och med. Våran rutträning har därför blivit... Hur ska jag uttrycka mig? Otraditionell. Jag började med ett förbud på konor, skickade henne på leksaker förbi konor, bytte sedan till target - fick dragning på konor - bytte till leksaker igen. Så höll vi på, med det så gick vi från att gripa konan, samt knäcka den (givetvis), så var hon bara allmänt låst, typ cirklade kring konan som om det vore ett byte - om man inte bröt henne. Detta går ju tvärtemot allmän rut-träning, man vill ju att hunden ska ha drag på konorna, man vill ju att hunden ska se dom och springa dit, utan att låsa sig givetvis. Hur som helst, det kommer en silver lining, när vi hade jobbat med detta relativt länge så började jag träna att hon skulle springa genom två konor till en leksak, jobbade vidare med detta och kunde ibland byta mot en target, med ett visst tryck på henne och sedan en väldig belöningsfest när hon aktivt valde target före kon. Sedan hade vi 4 konor och en leksak, 4 konor och en target osv osv. Mängdträning helt enkelt, jag tog senare en paus från detta för att jag var allmänt leds - vilket var skitdumt för när jag sedan satte igång igen så fick jag delvis börja om. Vi kunde dock avancera rätt snabbt och nu vill jag presentera för er "Diva springer till okänd ruta utan att fundera jättemycket över konor": En del av er tänker nog nu "Ahmen, föremålsintresserade hon sig inte för targeten då din jäkla överdrivare?!". Jo, det gjorde hon såklart, men det var enklare att få bort i och med det tydliga kriteriet "trampa - ej bita".
Rutan är ju mera "Spring till konorna och sedan ställer du dig i mitten av dom på absolut ingenting" - på tävling i varje fall. Idag gick vi vår första kedja på länge, med kommendering, det är dags att skärpa till sig nu, man kan inte nöta i all oändlighet och jag måste låta det få vara en process istället för att låsa mig. Dagens hurra! får vara att hon är tyst, fullt fokuserad och jag blir jätteglad över att hon håller en jämn position i fotgåendet samt har en fin resning i nacken. High five för det Diva! Dagens sådär är fortfarande (och kommer alltid vara) positionen, hon har tryck fram, men jag blev lite peppad av Towa på föreläsningen jag var på för ett tag sedan, så jag skiter i det. Det finns värre problem, och ärligt talat - är det positionen i fotgåendet som skulle kosta oss ett 1a pris? Svar nej. Jag ska fortsätta jobba Diva som jag gjort nu eftersom det har jag ett utdelning, så får vi se hur det blir, men jag tänker inte slita mitt hår över det längre. Det har jag faktiskt slutat med för ett tag sedan, high five till mig! Idag har jag pysslat med både Diva och Bixa, inget gör mig så lycklig som en hetsig malle alltså!
Dagen till ära har jag feber och känner mig helt tappad bakom en vagn, lite lost liksom, tankarna flyger och jag lyckas inte fånga upp en enda. Oh well. Diva är "dessvärre" pigg och glad, så hon ska få göra något i eftermiddag ändå, typ springa till rutan 125 gånger medan jag står stilla? Vi får se. Igår tränade vi apporteringar med fokus på ett jämt tempo, jag vill inte dra på henne för mycket eftersom hon tidigare har varit skadad. Istället för ett jättehögt tempo ut och ett sämre tempo in så vill jag ha lagom tempo ut och lagom tempo in, känns värt att spara på henne, ibland överdriver hon så jäkligt. |