Jag har kommit fram till att det viktigaste för mig är att alla respekterar varandra, grejen med hund är ju att alla tränar olika och det ska man försöka se det positiva i, istället för att försöka forma alla efter sin egna filosofi. Respekten mot varandra kommer i sin tur skapa en trygghet, man vågar träna sin hund så som man vill, man vågar tacka ja till förslag och man vågar tacka nej. Det är viktigt tycker jag, alla som är med i gruppen ska få något ut av den, det får man inte om man inte respekterar varandra och skapar en god känsla.
Kunskapsmässigt spelar det ju egentligen ingen roll vart man ligger, alla kan se om en hund sitter snett, alla kan stå utplacerade som störning och alla kan "nonsens-kommendera", det är inte hjärnkirurgi.
I en välfungerade grupp kan alla ha åsikter, alla vågar prova det dom vill prova och alla vågar ställa frågan "varför". Men med frågan "varför" krävs det att folk lägger band på sig själva, enligt mig så är inte en träningsgrupp ett diskussionsforum, det handlar inte om att övertyga folk om vad dom ska göra, utan finnas som hjälp i det andra vill göra, hur galet man än kan tycka att det är. I varje fall så är jag inte intresserad av att förklara varenda sak jag gör och övertyga andra, förklara gör jag gärna men övertyga -det tar tid och tid är något jag känner brist på.
Jag tror att det är där vi märker hur känslan är i gruppen, kan vi släppa fram varandra? I en grupp är det ju ingen som bestämmer, alla ska våga prata lika mycket och alla ska våga säga vad dom ser.
Dessutom så tror jag att vi är väldigt duktiga på att peta i andras träning "du, det där såg inte så bra ut", jag tror att man behöver säga 2 positiva saker och 1 negativ för att folk ska kunna ta till sig kritiken på ett bra sätt. Att hitta 2 bra saker brukar dessutom vara plättlätt, men ändå så framför vi sällan det positiva? Hur bra känsla får man i en grupp då? Känner man sig trygg och glad eller känner man att folk bara letar fel?
Jag har funderat mycket på detta, positiv energi är verkligen viktigt för mig och ibland är jag känslig för kritik och kan känna mig osäker på det jag gör, det är där jag behöver ett trevligt gäng som tror på varandra. Om man känner att man tror på någon så är det enkelt att peppa fast man inte alltid förstår vad personen tänker sig att slutprodukten ska bli, det skadar trots allt inte mig att någon väljer att göra något med sin hund som jag inte tänker göra med min.
Senaste tiden har jag tränat mycket själv, jag filmar i stort sett hela mina pass från början till slut för att kunna se utifrån vad vi behöver jobba mera på. Det är både positivt och negativt, jag gillar verkligen att träna själv eftersom det blir så effektivt, men jag tror också att man blir hemmablind.
Detta får fortsätta rulla i huvudet tror jag, inser förstås att alla nog inte ser det på detta viset. Antar att det är samma som att man ska hitta rätt hund, så ska man också hitta rätt grupp?